tror jag det finns att skriva ikväll...eller det finns det ju, men känner inte för att skriva det här just nu ialla fall. En annan gång kanske..
Tycker allting bara snurrar åt det ena hållet eller det andra. Jag vet ingenting längre känns det som.. Har gått och blivit fruktansvärt likgiltig när det kommer till vissa saker, nästan så jag blir rädd för hur jag själv beter mig imellan åt. Men det finns ju sina orsaker till det också.. Men, jag hoppas och håller tummarna för att allting blir bra med tiden, på det ena sättet eller det andra. Men i slutändan blir det nog det, men vägen dit är lång och plågsam!! Ska ja orka ta mig igenom detta egentligen, har jag motivation, energi och ork?? Den frågan står fortfarande utan svar tyvärr. Ska verkligen försöka med all den energi som jag har kvar i mig, jag måste på något sätt..

Tack för att du finns och för att vi funnit varandra.. Du är en otroligt viktig del för mig och mitt liv. Du är den enda som jag inte behöver förklara mig och mina känslor för, den enda som jag inte behöver ha en fasad för. Du är den som verkligen lyssnar, som inte bara hör vad jag säger utan lyssnar för att du vill lyssna och för att du bryr dig.
Du är ett enormt stöd många gånger... Tack, tack, tack...