Kom hem Haffe...
Om jag fick önska mig en sak, skulle jag önska att åter får se dig. Att åter få se dina läppar röra sig, att åter få känna blodet rusa i dig. Att åter få se dina ögon glittra så vackert, att åter få se dig skratta och le.
Ofta kollar jag mot himlen, önskar att den stjärna som ler tillbaka är du.
Den tår som rinner ner för min kind visar min saknad efter dig.
Men att få ner dig igen vore som ett mirakel.
Men lita på mig, snart finns jag där mer dig!
Gråt ej vid min grav, jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelblänk på havet.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Jag finns i höstens stilla regn.
Jag finns i Vintergatans stjärnehär.
Och när du tidigt en morgon väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör.
Så gråt ej vid min grav
Vi skall ses igen!
Döden betyder ingenting;, jag har bara dragit mig undan till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga namn. Tala till mig på samma sätt som du alltid brukat göra.
Ändra inte ditt tonfall, håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig, tänk på mig!
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag, livet betyder det samma.
Ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare, därför det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig?
För att du inte längre ser mig?
Jag väntar på dig en kort stund, alldeles i närheten och allt är bra!
Ofta kollar jag mot himlen, önskar att den stjärna som ler tillbaka är du.
Den tår som rinner ner för min kind visar min saknad efter dig.
Men att få ner dig igen vore som ett mirakel.
Men lita på mig, snart finns jag där mer dig!
Gråt ej vid min grav, jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelblänk på havet.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Jag finns i höstens stilla regn.
Jag finns i Vintergatans stjärnehär.
Och när du tidigt en morgon väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör.
Så gråt ej vid min grav
Vi skall ses igen!
Döden betyder ingenting;, jag har bara dragit mig undan till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga namn. Tala till mig på samma sätt som du alltid brukat göra.
Ändra inte ditt tonfall, håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig, tänk på mig!
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag, livet betyder det samma.
Ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare, därför det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig?
För att du inte längre ser mig?
Jag väntar på dig en kort stund, alldeles i närheten och allt är bra!
Kommentarer
Trackback
