Lite dikter i regnet kanske..
En dotter:
Ett barn är ett mirakel, väl värt att vänta på.
Det största och det bästa en mor och far kan få.
En dotter kan förtjusa från början med sin charm,
och gärna bli buren av någon villig arm.
Men snart hon börjar tröttna på att bara vara rar,
och livet har så mycket som lockar och drar.
Den tiden går så fort, från liten tjej till stor.
Dock är hon alltid älskad långt mer än hon tror.
En son:
Från livets första steg, han testar vad han får.
Han skrapar sina knän och torkar bort en tår.
Men barkbåt han gjort, förs ut på öppet hav,
när sonen ska bli man och möta nya krav.
Hans pojkrum blir nu tomt, för söner är ett lån.
Och ständig närkontakt byts ut mot telefon.
Men trots att åren går och han blir stora karln
förblir han alltid son och älskad som ett barn.
Ett nyfött barn:
Det är som ett mirakel, när ett barn blivit fött.
Ut kommer en liten människa. som inget mött förut.
Ett spädbarn är så vackert och dess doft helt underbar.
Och det är nått visst med blicken som är sällsamt vis och klar.
Från den stund man tar emot det, blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet för sin mamma och sin pappa.
Ett sånt hav av ömsint kärlek, som plötsligt väller fram,
för detta lilla under som ännu vägs i gram.
Mor och barn:
En längtan, en lycka, ett barn, ett hopp. En gåva från himlen jag just har fått.
Två händer, två fötter, ett ansikte så sött, ett efterlängtat barn jag just har fött.
Ett skrik, ett skratt, en kropp så varm. Ett vackert litet barn jag håller i min famn.
Ett hjärta, en själ, ett helt nytt liv. Ett barn som ska ta världen med flera små kliv.
Ensam, vilsen och lite rädd ibland, i mörkret du famlar efter en hand.
Sorgen och glädjen följer dina spår, livserfarenheten är följden du får.
Mamma, barn, två hjärtan, två själar. Ett starkare band har ingen sett.
Något så stort, en känsla så stark, en kärlek som står på stadig mark.
Ett barn är ett mirakel, väl värt att vänta på.
Det största och det bästa en mor och far kan få.
En dotter kan förtjusa från början med sin charm,
och gärna bli buren av någon villig arm.
Men snart hon börjar tröttna på att bara vara rar,
och livet har så mycket som lockar och drar.
Den tiden går så fort, från liten tjej till stor.
Dock är hon alltid älskad långt mer än hon tror.
En son:
Från livets första steg, han testar vad han får.
Han skrapar sina knän och torkar bort en tår.
Men barkbåt han gjort, förs ut på öppet hav,
när sonen ska bli man och möta nya krav.
Hans pojkrum blir nu tomt, för söner är ett lån.
Och ständig närkontakt byts ut mot telefon.
Men trots att åren går och han blir stora karln
förblir han alltid son och älskad som ett barn.
Ett nyfött barn:
Det är som ett mirakel, när ett barn blivit fött.
Ut kommer en liten människa. som inget mött förut.
Ett spädbarn är så vackert och dess doft helt underbar.
Och det är nått visst med blicken som är sällsamt vis och klar.
Från den stund man tar emot det, blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet för sin mamma och sin pappa.
Ett sånt hav av ömsint kärlek, som plötsligt väller fram,
för detta lilla under som ännu vägs i gram.
Mor och barn:
En längtan, en lycka, ett barn, ett hopp. En gåva från himlen jag just har fått.
Två händer, två fötter, ett ansikte så sött, ett efterlängtat barn jag just har fött.
Ett skrik, ett skratt, en kropp så varm. Ett vackert litet barn jag håller i min famn.
Ett hjärta, en själ, ett helt nytt liv. Ett barn som ska ta världen med flera små kliv.
Ensam, vilsen och lite rädd ibland, i mörkret du famlar efter en hand.
Sorgen och glädjen följer dina spår, livserfarenheten är följden du får.
Mamma, barn, två hjärtan, två själar. Ett starkare band har ingen sett.
Något så stort, en känsla så stark, en kärlek som står på stadig mark.
Kommentarer
Postat av: Josephine
vilka fina dikter. särskilt den sista :)
Trackback